Tingshuset i Vira bruk.


"Man hade tid över på den tiden. På kvällarna var
man nere på Berns och hörde lite musik, som det hette.
Eller också gick man bort på supé. Umgänget var
livligt och trakteringen rundhänt hos småfolk.
Och punschdoften hängde full av mildhet och sötma
över de ofarliga virapartierna med dess speciella,
smädliga jargong. Ja, det var en rätt angenäm tid
för folk av vår klass."

Så idylliskt beskriver Sigfrid Siwertz virapartierna på Berns i en av sina romaner.
Och visst var virapartierna där i allra högsta grad klassiska.
Till och med kortgeniet Ely Culbertson lär ha fått sig en duvning i vira när han besökte Berns för att försöka lära stockholmarna spela bridge enligt det nya culbertsonsystemet.
Culbertson återgick sedermera till bridgen, men många ögonvittnen har intygat att han blev så betagen av vira den där kvällen att han till bridgespelarnas stora förtret helt glömde bort att förklara sitt nya budsystem.

Vira är det enda kortspel av rang som någonsin utvecklats i Sverige.
Dess ursprung har länge varit höljt i dunkel, med många mytiska anspelningar på vallonsmederna från Wira bruk norr om Stockholm som skall ha infört spelets många franskklingande termer. Ingen har helt lyckats skingra dimmorna kring viraspelets födelse, men en trovärdig muntlig tradition från Roslags-Kulla söder om Wira förtäljer att spelet kom till sedan tingshuset i Wira isolerats av ett snöoväder i februari 1810.
Häradsdomaren och några av hans kollegor satt och spelade kort i väntan på gott slädföre, men när de tröskat sig igenom alla kända kortspel tröttnade de och uppfann till slut ett nytt - vira!